Mattias Stenberg är uppväxt i Umeå, nära naturen, ”med folk som fiskar, plockar hjortron och jagar älg”, som han säger. Han flyttade till Stockholm där han utbildade sig till arkitekt och ingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan, där han även varit verksam som forskare innan han 2010 grundade sin studio. Det norrländska arvet gör sig påmint i hans formgivning.

”Jag har bott länge i Stockholm nu men även om man kan ta pojken till storstaden så kan man aldrig ta norrlänningen ur pojken. Orange lava mot en grå klippa – sådant sitter alltid kvar. Jag brukar säga att jag är Sarek möter Moroso – att jag finns i det korset.”

Mattias Stenberg mötte glaset tidigt – som åttaåring, vid ett besök med sin familj i det småländska glasriket som gjorde djupt intryck. Kanske spelade detta minne in när Mattias 2013 anlitades av Kosta Boda för att för första gången prova på att arbeta som formgivare med materialet. Han kände sig genast hemma bland mästerblåsarna och de andra hantverkarna i hyttan – en miljö som för många konstnärer och formgivare verkar respektingivande.

”Det finns olika kärlekar men mycket kommer från magen. Med glaset har jag det förhållandet. Som ingenjör tror man ibland att man har en intuitiv känsla för ett material, bortom temperaturer och tekniska egenskaper. Jag är övertygad om att glaset och jag har det förhållandet. När jag kom till Kosta var jag så övermodig att jag direkt från början vågade utmana vad man förväntar sig av glas”.

Bakgrunden som arkitekt och ingenjör är avläsbar i Mattias Stenbergs glaskonst. Hans skulpturer har en arkitektonisk, ibland monumental kvalitet i mötet mellan glaset och material som sten och stål. Även om glaset undandrar sig den fullständiga kontrollen så bygger även hans glaskonst på precision.

”För mig som ingenjör är det naturligt att sätta materialet främst. Formen är för mig alltid underordnad. Jag tycker att jag bättre kan sjunga glasets lov om jag får rama in det med andra material – men alltid med glaset som stjärnan. Det är intressant att korsa det blåsta glaset med beständiga material där vi kan styra varje mått på en tiondels millimeter.”

Bland sina inspirationskällor nämner Mattias Stenberg abstrakta, minimalistiska konstnärer som Mark Rothko, Donald Judd och Ellsworth Kelly. Andra är den danske arkitekten och formgivaren Finn Juhl samt den italienske glaskonstnären Carlo Scarpa. Hans kärlek till naturen uttrycks i hans beundran för den naturinspirerade formgivningens mästare, finländaren Tapio Wirkkala, en ”husgud” för Mattias. Inte minst har han inspirerats av dennes klassiska sextiotalsserie Bolle för Venini.

I sitt samarbete med Kosta Boda har Mattias Stenberg utvecklat en egen teknik, inspirerad av Wirkalas Bolle, som han döpt till Septum, i vilken två blåsta glaskroppar smälts samman. ”Jag har en samlare som kallar tekniken för `Kyssen´”, säger Mattias. ”Det behövs två glasblåsare som andas i takt för att utföra den. Det är något väldigt intimt med processen. Namnet kommer från den hinna som skiljer våra två hjärtkamrar från varandra.”

Ett genombrott som glaskonstnär fick Mattias Stenberg 2018, med utställningen ”Redux” i Bruno Mathssonhallen på Kosta Boda, där samtliga av hans unika verk sålde slut på öppningsdagen. Senast ställde han ut på Galleri Glas i Stockholm 2020. Som formgivare har han vunnit flera prestigefulla internationella priser, som German Design Award, Good Design Award och Nordic Designer of the Year.